Till Prydnad

kalla mej dum
men
jag vet vad jag vill
tiden har lärt mej
men
nu står den still
vad
som är trygghet för dej
kallar jag stagnation...
vad
jag kan ge
det
vill du inte ha
hur kan du säja
att vi har det bra?
när
du inte märker
att jag
ligger vaken
och sömnlös
och drömlös
och tittar på dej
när du sover
i trygghetens famn
som
är din illusion
det
jag är
är inte
det
du vill
och
det
du är
det
räcker inte till
...för mig...
var
skall jag ta
det
jag inte kan få...?
är du så blind,
ska jag
skrika
och
slå...?
eller
förvandla mej
till det du tror
att du har...?
är jag en docka...?
som du vill ha kvar
en leksak från förr
en sån där
som man spar
som sitter i rummet
-till prydnad-
och
för dina minnen
som ingen får röra
men
bara ska finnas
tillhands
för ditt trygghetsbehov

[Text & Musik: Py Bäckman]