| Regnbågens
Färger
De sa att han var en ond människa, men det fanns de som svor
på att han var god. Kanske kunde en människas inre vara som
havet – från början inte någon egen färg.
På natten var det svart, kunde man se stjärnor på himlen
så glittrade de även på havet. I den röda solnedgången
var även vattnet purpurfärgat och skiftade i guld. Stormen hade
piskat upp vågor men nu var det alldeles stilla – hon lutade
sig ut över det blanka vattnet och såg sin egen spegelbild.
Solen bröt igenom de gråsvarta molnen för en kort sekund
och det blev en lite regnbåge över ytan. – “Titta”
ropade hon, “så vackert!”. När de andra tittade
var regnbågen redan borta och vattnet såg åter hotfullt
ut...
Lycklig är du som är trygg
och vet vad du vill ha
Lycklig är du som gör allting rätt
Ge mig av din säkerhet
för mig är inget lätt
Det finns alltid något
som du inte ser
sanningar som inte kommer fram
Tystnaden kan innehålla
allt och ingenting
Finns det några färger
mellan svart och vitt
eller kan du bara se de grå
Regnbågen är svår att se
där solen gått i moln
Regnbågens färger
kan du bara se
en stund efter regnet
när molnen blåst förbi
Havet är så farligt
mycket mörkare idag
djupet är ett hot och gör dig rädd
Det är ändå samma hav
som speglar himmelen
Finns det några kvar
av de som ingen ville ha
Tänk om deras drömmar lever än
Gnistor av en eld som brann
en gång för länge sen
Regnbågens färger
kan du bara se
en stund efter regnet
när molnen blåst förbi
[Text
& musik: Py Bäckman]
|