| Räddad
För Stunden
Minnesplatsen
var ganska anspråkslös, men stenen talade sitt eget tydliga
språk; – “Där du är där har jag varit
och där jag är dit kommer också du...”
Där
vi gick i morgondagg
drog en vindil snabbt förbi
väckte minnena till liv
om glömda fält där vindar lekt
så
långt bort
så långt bort därifrån
Vi smög
ut en kylig natt
för en vakcer månes skull
lommen skrek som sorget barn
svarad av sin egen röst
så långt bort
så långt bort därifrån
och som ekon av oss själva
kastas vi tillbaka
gång på gång
blir en viskning
av en viskning
där allting finns
men inget hörs
Jag ser ett barn
i en vuxen kropp
som vill håla sig fast
vid en bleknad dröm
om något mer
än försvunnen tid
och att bara
bli räddad
för stunden
Sångerna om glömda fält
klingar falskt
i dårens mun
något dog i gryningen
hånat av sin egen röst
så långt bort därifrån
Blev jag någon du vill glömma
ser du en nidbild
av dig själv
det du är
det har jag varit
och det jag är
det väntar dig
Du ser ett barn
i en vuxen kropp
som vill hålla sig fast
vid en bleknad dröm
om något mer
än försvunnen tid
och att bara
bli räddad
för stunden
[Text: Py
Bäckman – Musik: Py Bäckman / Micke Wennborn]
|