På Yttersta Grenen

Och de sprang genom regn
men de anade sol
och höll varandra hårt
vilken slump
hade fört dem tillsammans
ett ord...
och känslan av rätt
kanske visste de
vad som var nära
för de trotsade
alla förbud
De sprang genom regnet
och anade sol
och kanske en längtan
en aning om liv
det fanns ingen rädsla
och inget förnuft
det fanns bara
värme i regn
och stjärnorna föddes
...och dog
men vad är ett under...?!
...du ser
vad du vill se...!
Kryp ihop...bara vila
för här är du trygg...!
sa en röst
...och hon dog
och hon föddes
igen
till ett lugn
-mitt i en extas
och hon skrattade
åt sina tvivel:
"Skall jag lida
så lider jag sedan
men nu
vill jag rena
min själ
och min kropp
som
regnet får öknen
att snabbt blomma upp
och pråla i färger
från
himmel och jord
och
om jag skall sprängas
till stoft
så skulle det glittra
som dagg
i alla nyanser av liv
som du ville se..."
(natten är vår
du är vacker
varje sekund
gör dej evig
bo i min själ
känn jag faller
håll mej i flykt
ner mot djupet
lyft mej igen
och jag följer
drick av mitt liv
ge mig din styrka...!)
Hon är här,
och hon vet
att
det kommer en tid
som kräver sitt pris
han är där
han är ung i sin tro
och så fri
att hon måste le
man kan höra
att gudarna skrattar
men
hon dansar i träden igen
och sjunger om narrar
och ändlösa hav
fåglar bland törnen
frihet och krav
och änglar i vinden
och änglar som gav
en aning
av värme i regn
när stjärnorna föddes
...och dog
så hon blev ett rymdskepp
av eld...!
som gick i en bana
av guld
...där tiden var ord,
-inte tid!!
och livet var liv
-inte ord!!!
...och livet var liv...!

[Text & Musik: Py Bäckman]